Miljöfaror med hemmatvätt av bilen

Kemikaliecocktailen på din garageuppfart

När du ställer dig på din egen uppfart för att ge bilen en välbehövlig rengöring sätter du omedvetet igång en kemisk process som har långtgående konsekvenser för vår närmiljö. Det handlar inte bara om det synliga dammet och smutsen som försvinner från karossen utan om de osynliga ämnen som frigörs under processen. Många tror att lite tvål och vatten är harmlöst men sanningen är att kombinationen av starka rengöringsmedel och bilens egna restprodukter skapar en giftig blandning. Denna blandning är särskilt problematisk eftersom den sker på en hårdgjord yta där ingenting kan filtreras naturligt.

Oljans och metallernas dolda faror

Under körning samlar bilen på sig en mängd skadliga partiklar från vägbanan och det mekaniska slitaget på fordonet. Det rör sig om rester av motorolja, smörjfett och bränsle som biter sig fast i lacken och i hjulhusen. När du applicerar vatten och kemikalier löses dessa oljerester upp och bildar en emulsion som är extremt svår för naturen att bryta ner på egen hand. Dessutom lossnar mikroskopiska partiklar av tungmetaller som bly, kadmium, zink och krom vilka härstammar från bromsbelägg och däckslitage. Dessa metaller är persistenta vilket innebär att de aldrig försvinner från miljön.

Avfettningsmedel och deras inverkan

De medel vi använder för att få bilen riktigt ren är ofta konstruerade för att vara extremt effektiva på att lösa upp fett och tjära. Många av dessa produkter innehåller tensider och lösningsmedel som är direkt giftiga för vattenlevande organismer även i mycket små koncentrationer. Även om man väljer produkter som marknadsförs som miljövänliga kan de fortfarande vara skadliga när de blandas med de föroreningar som redan finns på bilen. Det är viktigt att förstå att kemikalierna i sig är en belastning men deras förmåga att bära med sig andra gifter ner i marken förvärrar situationen avsevärt.

• Bly som skadar nervsystemet hos både djur och människor

• Kadmium som lagras i njurarna och är skadligt för vattenväxter

• Zink som i höga halter är akut giftigt för fiskar

• Oljerester som bildar en hinna och hindrar syreutbyte i vatten

• Tensider som stör den naturliga ytspänningen på sjöar och hav

Från gatubrunnen direkt ut i våra känsliga vattendrag

Många bilägare lever i tron att vattnet som rinner ner i gatubrunnen utanför huset hamnar i samma reningsverk som vattnet från toaletten eller duschen. Detta är ett av de största och mest ödesdigra missförstånden när det kommer till urban infrastruktur och miljöskydd. I de allra flesta svenska kommuner är avloppssystemet och dagvattensystemet helt separerade från varandra. Det innebär att gatubrunnen är en direkt ingång till naturen utan några som helst filter eller reningssteg på vägen vilket gör att allt som hälls där i hamnar i närmaste sjö.

Hur dagvattensystemet fungerar i praktiken

Dagvattensystemet är konstruerat för att snabbt leda bort regnvatten och smältvatten från vägar och bebyggelse för att förhindra översvämningar. Rören under gatan är ofta korta och leder direkt till det lägsta punkten i landskapet vilket vanligtvis är ett lokalt vattendrag eller en havsvik.

Eftersom systemet inte är byggt för att hantera kemisk förorening finns det inga mekanismer som fångar upp de oljor och metaller som sköljs med vid en biltvätt. Varje gång du tvättar bilen på gatan bidrar du alltså till en direkt punktkälla för förorening av ditt eget lokala badvatten.

Ekosystemet i våra lokala sjöar

När det orenade vattnet når en sjö eller ett vattendrag börjar föroreningarna omedelbart påverka det biologiska livet under ytan. Tungmetaller och olja sjunker ofta till botten där de lagras i sedimenten och tas upp av bottendjur och växter. Dessa gifter vandrar sedan uppåt i näringskedjan genom fiskar och fåglar vilket leder till att koncentrationen av skadliga ämnen ökar för varje steg. Detta kan resultera i reproduktionsstörningar hos fiskbestånd och en minskad biologisk mångfald i områden som annars skulle vara friska och levande miljöer för både djur och människor.

Biltvätt med rent samvete: Så gör du rätt för miljön

Det finns lyckligtvis enkla och effektiva alternativ för den som vill hålla sin bil ren utan att offra miljön på kuppen. Det handlar främst om att välja rätt plats för aktiviteten snarare än att sluta tvätta bilen helt och hållet. Genom att flytta tvätten från gatan till en kontrollerad miljö ser man till att alla föroreningar hanteras på ett säkert sätt. Många kommuner har idag strikta regler mot hemmatvätt just för att skydda grundvattnet och de lokala ekosystemen vilket gör valet av tvättplats till en fråga om både etik och laglydnad.

Fördelarna med en professionell tvättanläggning

En modern automatisk biltvätt eller en gör-det-själv-hall är utrustad med avancerad reningsteknik som helt saknas hemma på uppfarten. Dessa anläggningar har oljeavskiljare och ofta kemiska eller biologiska reningssteg som tar bort huvuddelen av de skadliga partiklarna innan vattnet släpps vidare till det kommunala reningsverket.

Dessutom återanvänder många av dessa stationer en stor del av vattnet vilket minskar den totala vattenförbrukningen avsevärt. Att betala för en tvätt är alltså en direkt investering i renare sjöar och ett friskare grundvatten för framtida generationer som ska leva i området.

Miljösmarta val vid manuell rengöring

Om man ändå känner ett behov av att utföra vissa delar av rengöringen själv finns det sätt att minimera skadan genom att tänka på underlaget. Om du absolut måste skölja av bilen bör det ske på en gräsyta eller en grusbädd långt ifrån brunnar eftersom marken där kan fungera som ett naturligt filter. Marken har en viss förmåga att binda metaller och bryta ner vissa organiska ämnen innan de når grundvattnet. Detta är dock bara en nödlösning och kan aldrig ersätta den fullständiga rening som sker i en professionell hall där man har kontroll på hela flödet.